Mitt PT-pass för två veckor sedan ledde till ett hårt viktprogram för att få min vikt att gå neråt istället för uppåt. Eftersom jag är en lydig adept till min PT ser jag naturligtvis till att sköta mig så gott det går under de omständigheter som ett normalt familjeliv med två barn innebär. Man vill ju inte ställa till en scen hemma bara för att det serveras pasta istället för grönsaker när jag ska försöka undvika kolhydrater. Dessutom tränar jag som en galning,
Jag tränar faktiskt så mycket att jag efter en och en halv vecka vaknar upp med rejäl hjärtklappning som inte vill ge med sig förrän långt in på dagen. Dessvärre sker detta dagen innan jag ska åka till Torsby på skidläger i den tunnel med snö som finns där. Alltså tar jag träningsfritt och håller käft om hjärtklappningen. Det ingen vet har ingen ont av - jag vet nämligen precis hur orolig min fru skulle bli om hon fick veta att jag har såna symptom.
På fredagen åker jag som planerat upp till Torsby. Skidåkningen går både bättre och sämre än vad jag har förväntat mig. Jag är glad att jag kan hålla balansen på ett bra sätt (när jag stod på längdskidor för första gången, förra vintern, tog det mig några veckor att inte ramla när någon åkte om mig). Min teknik har dock långt kvar till att vara bra. Det märks inte minst när alla andra som åker i tunneln är elitåkare. Dessutom har jag sjukt svårt med orken. Jag fattar verkligen inte vad det är med mig, men jag orkar ingenting. Kämpar iallafall ordentligt och får ihop åtta timmars skidåkning på tre dagar innan jag vänder hem till Stockholm.
Istället för att vila upp efter skidåkningen inleder jag måndagsmorgonen med ett nytt PT-pass och förhoppningen att ha gått ner de 1,6 kilo som jag skulle ha klarat. Men trots diet och hård träning har jag bara gått ner 0,4 kilo. Fan vad jag hatar allt när jag inser det.
Dessutom råkar jag i förbigående berätta om min hjärtklappning och min vilodag. Det är inte ens förhandlingsbart när PT spänner ögonen i mig och beordrar återhämtningsvecka. Att träna för hårt är inte bra, kanske rent av skadligt. Alltså får jag ett träningsprogram som innebär övningar där man ligger på golvet och sträcker ut armar och ben istället för att kämpa med de mer maskulina kettlebellsen. Vilket jävla mörker att gå från gymet utan att känna sig särskilt trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar