I dag var det tvåtimmarsspinning på schemat.
Till skillnad från många andra så tycker jag inte att två timmar på spinningcykeln är något att våndas över. Ofta är den typen av pass helt annorlunda de korta passen där man hinner gå igenom många intensiva övningar på kort tid. Här blir kan man köra stå-intervaller i uppemot tio minuter vilket är helt okej.
Men min första timme på cykeln är ovanligt jobbig. Jag fokuserar för mycket på svett (jo, jag kan lova att man svettas). Ganska ofta måste jag torka mig i ansiktet och periodvis börjar jag dessutom inbilla mig att jag har svimningskänslor när jag står upp och trampar.
När den första timmen på cykeln är avklarad får vi sju minuters återhämtning. Inte genom att hoppa av cykeln - nejdå trampande vila utan att pulsen får gå ner alltför mycket. Jag tar lite banan, powerbar och vatten, och när de sju minuterna har gått så är jag lika laddad som jag var en timme tidigare. Dessutom i betydligt bättre form, hur nu det gått till. Helt plötsligt kan jag experimentera med ännu tyngre motstånd och stå-trampar trots att vi välkomnas att sitta en liten stund. Jag känns liksom oövervinnerlig. Helt oövervinnerlig.
När jag sedan lämnar spinningsalen kan jag konstatera att jag lika gärna hade kunnat ha duschat med mina kläder på. Jag är drypande blöt och det blir stora plaskblöta fotspår efter mig när jag tar av mig skorna i omklädningsrummet.
Önskar bara att gymet hade tvåtimmarspass mer än en gång i månaden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar